Johanna lever på sitt konstföretag: ”Det är en klurig bransch”

Johanna Borgenstål köpte den gamla byaskolan i Backsträck och byggde om den till konstateljé. I dag arbetar hon heltid som konstnär och kreatör. North Creative Nodes har träffat henne för att prata om måleri, konstnärslivet i glesbygd och om varför hon inte längre använder sociala medier för att sälja sin konst.

Backträsk, en liten by längs Alterälven, ligger cirka fyra mil från Piteå. Uppe på kullen, just invid vägen, ligger byns gamla byaskola. Sedan skolverksamheten lades ner i början av 60-talet har skolan, liksom i så många andra byar, fört en tynande tillvaro. Så var det åtminstone till dess konstnären Johanna Borgenstål fick syn på den. Då hade hon just flyttat ihop med sin partner Jon i ett hus på andra sidan byn, och när hon tog sin första promenad i byn fick hon syn på skolan där uppe på kullen. Hon berättar att hon blev förälskad.

– Det är en magisk byggnad. Jag såg den första gången när jag flyttade hit och gick runt i byn. Då användes byggnaden som förråd, men jag såg potentialen i den. Jag kände med en gång att det skulle gå att göra något fint här.

2017 köpte hon och Jon byggnaden och i dag domineras den stora salen av Johannas egen konstateljé. Idag tar hon emot North Creative Nodes kommunikatör i soffan, där hon bjuder på rykande kaffe ur termos. Hon berättar att hon arbetar i skolan större delen av året, men att det under de kallaste månaderna blir svårt att hålla skolan varm.

– Många skulle säkert tycka det är jobbigt att det saknas vatten och toalett, och på vintern blir det besvärligt. Det är svårt att jobba länge i temperaturer under femton grader. Blir det kallare än det börjar det påverka materialet också. Jag har en luftvärmepump men den orkar inte hålla varmt på vintern, så det blir några månader då jag jobbar hemma istället för att vara här, säger hon.

Sedan hon startade sitt bolag 2016 har Johanna arbetat heltid som kreativ egenföretagare, med måleri som sin huvudsakliga uttrycksform.

– Däremot har jag inte bara gjort konst. Jag jobbar en del på folkhögskolan i Älvsbyn där jag håller i en kurs för daglediga. Jag har också hand om galleriet och jobbar med deras konstkollo. Jag har gjort butiksskyltningar och filmdekor.

På hennes CV för filmjobb finns bland annat serien ”Jägarna” och ”Lasse-Majas detektivbyrå”. På frågan hur hon går till väga för att hitta den typen av jobb framhåller Johanna själv att det mest handlar om tur och tillfälligheter.

– Jag har aldrig aktivt försökt söka upp den typen av möjligheter, utan jag har bara blivit tillfrågad. Filmdekoren baserade sig i att det var en dekormålade i Stockholm som inte kunde komma och då blev det panik för filmteamet att lösa det, och då blev jag tillfrågad om jag kunde ta jobbet. I samband med det lärde jag känna nya personer och så kom det fler jobb den vägen. Jag har nog bara haft tur, säger hon.

Backträsk ligger avsides till, mitt på landsbygden mellan Piteå, Älvsbyn och Luleå. De som inte har ärende till byn gör sig sällan besväret att åka förbi, vilket man kan tänka skulle vara ett hinder för en konstnär som vill locka visningar och sälja sina verk. Johanna upplever dock inte avståndet till tätorterna som ett hinder.

– Jag tror egentligen inte att det är svårare. Lokalerna där man kan visa konst är ju desamma, oavsett var jag bor. Bodträsk och Backträsk ligger på så vis ganska centralt, mitt i fyrkanten. Även om det verkar som att man är mitt ute i ingenstans. Man har lägre omkostnader här också, vilket är bra om man håller på med konst.

Hur ser du på konstbranschen i Norrbotten?
Bra fråga. Jag vet knappt vad som är min bransch, skrattar hon innan hon fortsätter:

– Nämen det är en klurig bransch. Den är ganska svårtillgänglig och man måste läsa på en hel del själv. Jag vet inte, kanske lär de sig det på konsthögskolorna, men jag har fått lära mig det själv. Det handlar ju om att hålla på. Den stora grejen för mig är att göra och få visa det jag gör. Det här är något jag måste göra, och då får det liksom bli som det blir.

Samtidigt har du hållit på i tio år som heltidskonstnär. Du har ju överlevt i en bransch där få överlever så länge.

– Jo förvisso. Det gäller nog att ha många grejer igång samtidigt. Om jag inte hade haft filmjobben och butiksskyltningarna och undervisningen hade det nog inte gått ihop.

Var säljer du mest?
Det är nog främst på utställningar. Det fanns en tid när sociala medier fungerade rätt bra för att nå ut, även om man inte var proffs på content. Så är det inte längre, det är mycket svårare att nå ut i dag. Jag jobbar med stillbilder, inte med rörligt. Så jag lägger väldigt lite tid där. Jag gjorde en hemsida för några år sedan, och även om jag inte säljer jättemycket via den så fungerar den ändå bra för att samla jobb och visa vad man gör.

Är du intresserad av försäljning, affärsutveckling och den biten som kommer med att driva företag?
Nej, inte alls. Jag är nöjd om jag går runt plus lite till. Däremot förstod jag direkt att om jag vill satsa på konsten så måste jag starta ett företag.

Vad är svårast med konstbranschen?
Det svåraste är nog att hålla modet uppe under lugna perioder. Det går väldigt mycket upp och ner. Ibland är det intensivt, och ibland känns det som att det inte finns någonting. Då är det lätt att känna att ”jag kan inte jobba med det här, det går inte”. Man glömmer lätt bort att det är så här varje år. Det kan vara riktigt jobbigt ibland.

Hur håller man modet uppe då?
Det är en bra fråga. Det gäller att minnas att det faktiskt händer grejer, även om det känns tufft ibland. Det är klart att det skulle vara enkelt att bara skaffa ett vanligt jobb, men jag gillar inte att ge upp.

I sin konstnärliga verksamhet har Johanna utökat arsenalen, och förutom måleriet jobbar hon i dag även med hantverk inom både metall och textil. I bildkonsten står naturmotiven ofta i fokus.

– Djur och natur är det övergripande temat i min konst, och ofta har det starka kopplingar till norra Sverige.

Har det alltid varit så sedan du började måla?
Ja, det har det nog varit. Den första akrylmålningen jag gjorde var på en katt. Då var jag 11 år och drömde och ha en katt.

Har du en katt idag då?
Ja, och nu är han med i mina bilder. Det går igen.

Du bor ju nära naturen, brukar du måla ute i det fria?
Nej, det tar så lång tid. Men jag är ute mycket och tar bilder, både mentala sådana och foton. Det blir däremot aldrig avbilder. Mina bilder är ganska overkliga.

Är det mest i Backträsk du rör dig och inspireras?
Nja, jag målar mycket tallhedar och det kommer främst från Vistträsk där jag är uppvuxen. Det är något jag tycker väldigt mycket om.

Och mer av Vistträsk lär det också bli framöver. I somras beslutade sig Johanna och Jon för att ta över Johannas barndomshem i Vistträsk. I december räknar de med att flytta in, och Johanna kommer därför att flytta sin konstnärliga verksamhet tillbaka till Vistträck och hembygdens tallhedar. Johanna berättar att hon ser fram emot flytten, men att det känns vemodigt att lämna ateljén och Backträsks gamla byaskola.

– Jag trodde jag skulle ha kvar den resten av livet, men nu blir det svårt att ha ateljé här. Vi hade gärna tagit skolan med oss skolan om vi kunnat. Jag hoppas att den ska gå vidare till någon som vill använda den till något fint.

Reportage och foto: Simon Olofsson