Kulturjournalistik i samhällsomvandlingen

Under morgonens Kulturfrukost på Försvarsmuséum i Boden samlades en engagerad publik för att lyssna till ett samtal om ett ämne som ofta hamnar i skymundan – men som i grunden påverkar hela vårt gemensamma kulturliv: kulturjournalistikens roll i samhällsutvecklingen.

Samtalet tog avstamp i frågan: Hur ska kulturens roll i Norrbotten synliggöras, om den inte bevakas på ett kontinuerligt sätt? Från flera håll framkom det att det som står på spel inte bara handlar om rapportering eller recensioner – utan om hela det ekosystem som gör det möjligt för kultur att blomstra.

Lotta Karlsson underströk vikten av synlighet för de fria kulturskaparna. I många mindre orter i norra Sverige är de fria kulturaktörerna avgörande för att kultur över huvud taget ska finnas – men i avsaknad av medier som rapporterar om deras arbete minskar deras möjligheter att nå ut, få finansiering eller ens skapa legitimitet för sina projekt. Kulturen i norr är ofta ny, lokal och experimentell – och därmed extra beroende av att bli sedd.

Mariangela Mendez Prencke lyfte frågan om kunskapsförmedling. I ett samhälle där allt fler får sin information via snabba flöden krävs det röster som kan ge djup, sammanhang och kontext. Det är där kulturjournalistiken blir ett verktyg – inte bara för att informera om vad som händer, utan för att förklara varför det är viktigt. Hon pekade på att människor inte kan vara intresserade av det de inte vet existerar. Och utan kulturjournalistik blir det svårare att förstå vad kultur gör med oss, både som individer och samhällen.

Roger Norén lyfte fram kulturjournalistikens demokratiska uppgift. Han menade att när medierna inte längre speglar kulturens uttryck och frågor tystnar också det offentliga samtalet. Kulturen har en unik förmåga att sätta ljus på svåra, komplexa eller tabubelagda ämnen – och när dessa uttryck inte längre når ut brett, går något viktigt förlorat. Det är inte bara arrangörer och utövare som påverkas – hela samhällets motståndskraft och sammanhållning försvagas när kulturen inte får ta plats. Kulturjournalister och redaktörer fungerar i det sammanhanget som kompasser: med sin erfarenhet och sitt omdöme kan de guida publiken och visa på bredden och djupet i det kulturella landskapet.

Avslutningsvis diskuterades vad som skulle kunna hända om vi vände på perspektivet: Tänk om kulturen fick ta plats i medielandskapet som en självklar och nödvändig del av samhällsbygget? Om kulturredaktörer ledde samtal om omställning, framtid och identitet – på samma sätt som sport- och politikredaktörer gör idag?

Kulturjournalistikens nedmontering har pågått länge. Men morgonens samtal gav en känsla av att det finns en vilja till förändring. Det behövs en satsning – och kanske räcker det med fem år av strategisk uppbyggnad för att se vilken förändringskraft kulturbevakning kan ha för regioner som Norrbotten.

För kulturen är mer än ett evenemang eller en rubrik. Den är en spegel av samhället, en drivkraft för gemenskap och utveckling – och den förtjänar att bli sedd, tolkad och samtalad om.

Tack till alla som deltog under morgonens Kulturfrukost!